Historik

När jag köpte Inga Lena, som hon hette sommaren 2006, av Olle Larsson i Östersund, fick jag veta att hon troligtvis var från 1917. Han hade i sin tur köpt henne av en person, som köpt båten i bedrövligt skick och tagit upp den från Stockholmstrakten, där den tidigare gått i Mälaren. Jag köpte båten osedd, något jag naturligtvis fick äta upp! Jag har inte ens kvar några bilder av hur ledsen båten såg ut när den kom, men kan säga att den var helt grå. Min första åtgärd, då jag fick henne till Uppsala med lastbil var att skrapa bort alkydoljefärgen från skrovet, olja båten med linolja och måla skrovet med linoljefärg. Zinkvitt blandat med titanvitt. Botten skrapades och fick ett lager blymönja, sedan svart bottenfärg. Jag arbetade med båten dag och natt i tre veckor för att få den klar till sjösättning, vilken jag var tvungen att iscensätta snart då sommaren var varm och båten började torka isär. Naturligtvis visade båten en tendens att gå fortare nedåt än framåt de första timmarna, men en hink räddade mig den gången.

 

Ritningsjakten

Vid ett studium av CG Petterssons ritningar på Sjöhistoriska museet visade det sig att rätt ritning saknades i arkivet. Hålen i arkivet är tyvärr många så merparten av CGP:s ritningar från 10-talet är borta. Vid en jämförelse av ett antal mycket lika ritningar på båtar som dock hade andra mindre skillnader, förstod jag dock att det helt klart rörde sig om en äkta Petterssonbåt, men att just den ritningen tyvärr var borta.

Inredningsritningarna och lösningarna på andra båtars inredning avslöjade den som en båt från 10-talet med den inredningslösning som finns i ruffen och med skiljeväggen mellan styrplats och aktre sittbrunnen. Jag hittade även en ritning som förklarade några skruvhål i skiljeväggen, nämligen de som sitter i mitten mot aktre sittbrunnen i höjd under glasrutan i mitten. Där har det suttit ett praktiskt fällbord.

Styrplatsen var på originalet placerad så att man satt på pentryskåpet och styrde, med ratten på höger sida i båtens längdriktning, vilket skruvhålen efter rattnavet avslöjar.

 

Original eller inte?

Båten är inte helt bevarad i original. Dock är spåren efter originalet så pass lätt att se, och ändringarna så få och enkelt utförda att man lätt kan sluta sig till hur det såg ut tidigare. Min vän William har dessutom fått tag på Norrönas identiska systerbåt Elinor, som är byggd efter exakt samma mått med exakt samma inredning. Det finns således två identiska båtar efter samma ritning i samma material. Förmodligen byggdes båtarna som lagerbåt på Gustafson och Anderssons varv på Lidingö. Ett one off bygge skulle inte fått en exakt likadan systerbåt. Det är därför mycket enkelt att återställa henne till originalskick om man vill.

 

Första ombyggnaden 1930-tal

Den första ombyggnaden av båten torde härröra från 1930 – talet, att döma av stilen på rutramarna. Då dessa byggts om, vilket torde ha skett på varv med tanke på arbetenas kvalitet, så flyttades ratten till den nya rutsargen, fortfarande på höger sida och fortfarande i båtens längdriktning. Rester av hålet från en instrumentpanel gapar på höger sida av ruffskottet, där föraren nu blivit tvungen att stå för att köra båten. Troligtvis har båten försetts med ny motor vid denna renovering, eftersom den fått ny instrumenttavla.

 

Den andra ombyggnaden 1980-tal

Vid den andra ombyggnaden av båten har en Penta MD 3 motor satts in, med byte av propeller och axel. Innan satt enligt uppgift originalmotorn kvar, vilket i så fall måste varit båtens andra motor att döma av uppgifterna om motorstyrkan i KMK:s matriklar.

Styrplatsen har flyttats så man numera kör i båtens längdriktning med en styrpulpet som sitter på vänster sida mot ruffskottet. Trevligt nog har originalratten med sitt styrnav bevarats. Märkligt nog har tanken tagits bort utan att ersättas med en ny. Man använder jeepdunk! Orginalbritsarna har tagits bort från ruffen och ersatts med träribbor á la finnbastu. Orginaldurkarna i teak, vilka finns kvar som rest i aktre sittbrunnen mot bordläggningen på vänster sida, har troligtvis bytts ut vid denna ”renovering” och nya i furu har satts in.

Några amatörmässiga lagningar av bordläggningen har skett. Båten har målats med vit alkydoljefärg och tätats med hårt sikaflex tätmedel och den har inte oljats. Motorhuven har försetts med en blå sittdyna istället för sitt vackra lock i mahogny.

 

Restaureringen 2006-2007

Restaureringen är i full gång och det känns som båten aldrig kommer bli riktigt färdig. Jag har hittat nya beslag, en originalpollare till fördäcket för 1200 kr istället för den fula Claes Ohlsson dito i rostfritt som satts dit. Våren 2007 genomfördes bordbyte, skrapning av överbyggnaden och lagning av avbärarlisten på höger sida.

 

Namnjakten

Att döma av hålen i fören efter de bokstäver som suttit där och sedermera plockats bort, har båten hetat Norröna och Jago innan hon döptes till Inga Lena.

Vid en jämförelse med de båtar som passar in i specifikationen, dels då det gäller uppgivet tillverkningsår, måttmässigt och med namn som matchar skruvhålen i fören på båten ger vid handen att det finns två kandidater. Dessa har namnen Norröna och Jago.

Jämförelsen av KMK:s båtregister visar att båten varit registrerad i KMK två gånger. Den ena gången, mellan 1921 och 1927 med namnet Norröna och den andra gången 1939 med namnet Jago.

 

Norröna 1921-1927

Som ägare mellan 1921 och 1927 anges Herr Fredrik Göransson från Stockholm, nr 112. Båten anges som ruffbåt byggd 1916. Längden anges som 9,2 meter, vid vattenlinjen 8,8 meter. Detta stämmer, akterspegeln är starkt lutande. Bredden anges till 1,95m. Djupgåendet anges till 1,8 meter, vilket måste vara ett skrivfel eftersom det är en ruffbåt enligt förteckningen. Djupgåendet kan bara vara 0,8 meter, vilket även stämmer överens med djupgåendet som rapporteras för båten Jago 1939. Farten anges till 8 knop. Konstruktör uppges vara CG Pettersson. Varvet anges vara Gustafsson och Andersson, vilka låg på Lidingö 1916. Motorn anges vara en volvo penta med 4 cylindrar med ett maxvarv om 800 Rpm. Hästkraftsantalet uppges vara mellan 8/10 Hkr.

 

Jago 1939

Som ägare till Jago anges direktör John Letterstedt, Stockholm. Båten anges som ruffbåt, byggd 1920. Längden anges till 9,25 meter. Bredden anges vara 2 meter. Djupgåendet 0,8 meter. Farten uppges till 8 knop. Som konstruktör anges CG Pettersson. Byggnadsort uppges vara Västerås. Motorn uppges vara en penta om fyra cylindrar med 16 Hkr vid 1200 varv.

Dom extra 5 cm kan bero på slarv vid uppmätning, men det är en så pass liten avvikelse att det verkar osannolikt att det skulle påverka bedömningen av om det är samma båt eller inte. Övriga uppgifter saknas och samma möda verkar inte lagts ned på att skriva in exakta uppgifter. Var det mindre viktigt med en gammal båt 1939? Var man möjligen mer noggrann 1921?

 Om LetterstedtSvensk Opposition: 8632 medlemmar 1941Källa: Fil lic Per Engdahls arkiv (volym 48-50, Riksarkivet) Greta Maria Letterstedt, fr, Norr Mälarstrand 54, 3 tr, StockholmJohn Letterstedt, direktör, Norr Mälarstrand 54, 3 tr, Stockholm Letterstedt och Son 

Summering av namnjakten

Jago är säkert samma båt som Norröna. En oseriös säljare kanske har velat salta priset genom att ange ett senare byggår och därför angett annan byggort för att inte köparen skall efterforska på rätt ställe och riskera upptäckt. Kanske har uppgifterna kommit bort i och med ägarbytena. 1939 var båten trots allt i så fall 23 år! Nästan en veteran redan då!

Båda namnen finns i alla fall i fören på båten. Modern databehandling ger möjligheter att jämföra registeruppgifter på ett sätt som utesluter alla andra 250 kandidater i samma storleksordning 9 meter. Av dessa har endast ett fåtal de exakta måtten som min båt har.

Ingen av dessa båtar har namn som passar in i bokstavskombinationen, då de har liknande tekniska övriga uppgifter.

Båda båtarna passar in i den tekniska mallen. Skulle man behöva utesluta en av dem blir det nog Jago eftersom byggåret angivits till 1920.

 

Systrar

Efter att ha lagt ut båten på träbåtsakuten fick jag napp på en båt som var i stort sett identisk med min. Den hette dock Mona Lisa. Skillnaderna mellan båtarna var ganska små, så jag trodde först det var samma båt. De verkade vara identiska, liksom inredningen och planlösningen. De måste således vara byggda efter samma ritning. Inredningen i ruffen var lika, endast svarvningen på knopparna över byrån och några andra små detaljer avslöjade att de var systerfartyg. Mona Lisa visade sig även att döma av bilderna ha varit byggd helt i mahogny medan min båt var byggd i furu upp till avbärarlisten.

Vad som var trevligt var att jag fick en bild av hur Mona Lisa såg ut 1964, innan även hon ”moderniserades”. Nu vet jag således hur originalbeslagen skall sitta, vilken typ de är av och hur de är disponerade. Allt från de vackra grabbräckena på däcket till sökarlampan och signalhornet. Det skulle således nu vara möjligt att återskapa originalritningen efter båten med största precision. Bilden nedan visar även rutramen i sin originalversion.

För två år sedan hittade vi Elinor, vilket inte är hennes första namn, men ändå. Denna båt är helt identisk med norröna. Det finns inget som skiljer sig från båtarna. Ellinor är dock helt bevarad i orginalskick med hela inredningen och alla beslag bevarade. Detta har gjort det möjligt att återställa Norröna till sitt rätta utseende. Något som inneburit nygjutning av beslag till grabbräckena som saknas på fördäck. Dessa skall poleras och förhoppningsvis installeras till sommaren 2009.

 

Konklusion

Det rör sig med största sannolikhet om samma båt som vandrat runt bland olika ägare. Intressant är att byggåret angivits till 1917 då jag köpte båten. Att byggåret anges till 1916 i KMK:s matrikel, kan innebära att den varit beställd och ritad 1916, men färdigställd och flytande först 1917, vilket gjort att ägarna ansett detta vara det korrekta årtalet. Båten kan i och för sig ha beställts 1916, ritningen kan vara från 1916. Båten kan ha blivit färdigställd 1917. Mest troligt är dock att man glömt exakt år och därför angett 1917 som byggår. Uppgifterna som anges om båten Norröna är så nära sannolikheten man kan komma på träff. Dessutom är det ett synnerligen ovanligt namn. Det är den enda båten som heter det i KMK:s matriklar (en av 3508) från tiden då KMK bildas 1917 fram till slutet av kriget. De flesta nya båtar på 20-talet passerade genom KSSS eller KMK:s matriklar, vilket möjliggjort att man kunnat följa båten.

Med tanke på att nästan inga båtar från tiden har samma namn, att döma av rullorna, är sannolikheten att det skulle funnits en annan 9,2 meters Petterssonbåt från Stockholm med exakt samma mått och tekniska data och namn som denna nästan obefintlig.

Jag anser således att Norröna är återfunnen och är dokumenterad såsom en skapelse av CG Pettersson.

Jag tror även att båten JAGO är återfunnen i Norröna. Även det är ett synnerligen ovanligt båtnamn, det finns bara en JAGO i KMK:s matriklar, och det är året 1939. Den har som sagt exakt samma tekniska spec som Norröna, vilket gör sannolikheten stor att det är samma båt, trots att byggåret angivits till 1920 och byggorten Västerås.

 

1921 Norröna

1939 Jago

2006 Inga Lena

2007 Båten har återfått sitt gamla namn

 

Norröna utanför Djursholm sommaren 2008. Hon är nästan klar. Grabbräckena på fördäck saknas, men nya beslag är uppgjutna efter originalen på Ellinor.

En trött Inga Lena i Vaxholm andra sommaren. 2006. En kosmetisk uppsnyggning har gjorts, men man ser vanvården genom fernissan. Snart kommer dock 8 bord, ett 20 tal spant, ett 1000 tal rostiga skruv, plus oräkneliga andra lagningar. Inte att förglömma ett 1000 tal timmars arbete. 

Mona Lisa, en bild från 1964. En av Norrönas två kända systerbåtar. Denna något mer påkostad i beslagen. Alla rutor öppningsbara och skrov i mahogny till skillnad från Ellinor och Norröna. Här syns den lilla originalrutan bevarad. Densamma finns bevarad på Ellinor. Båten byggdes således med denna lilla tredelade ruta.

Den andra systern, Ellinor. Här finns allt kvar på plats, om än i lite medfaret skick. Exempelvis fotlisten i aktern, som saknas på Norröna. Detta skall kopieras. Helt plötsligt förstår man vad som suttit fast i skruvhålen i akterdäcket! Ellinor är egentligen i bättre skick än Norröna var och kommer förhoppningsvis att renoveras.

Tankskåpet i orginal på Ellinor. På Norröna är styrplatsen flyttad hit och skåpet med trapp bortmonterat. Synd, men förklarligt. För många om styrbord ger slagsida :-) Se ändringen som gjorts på Norröna nedan.

Nackdelen? Man måste stå upp under gång! Efter en tur till Sandhamn är man lite skakig i benen.

Maskinaffären Stiltjes katalog 1916. Sid 14 och 15. Här finns två av beslagen som sitter på Norröna. N:0 325, roderkultbeslaget samt N:0 327 mastsko.

Ytterligare beslag ur Stiltjes katalog från 1916 med beslag med samma utseende och dimensioner som på Norröna. På sidan 16 och 17 finns N:0 328, halkippar, N:0 352 Pollare, N:0 360 Korspollare, N:0 382 Akterflaggspelsfäste med halkippar.

Våren 07 alla rostiga skruv i däck bytta, nypluggad, slipad, betsad och oljad. I väntan på första lagret lack :-)

Jag har nästan bytt varenda skruv runt båten. Av någon anledning använde man galvade skruv på denna båt. 90% var rostiga efter 92 år. Ett jäkla jobb helt enkelt. Om det är 2 eller 3000 hittils vet jag inte, men bra många.

5